Mineralullstillverkare kräver svar av Woodisol


Vi på Woodisol AB, tog ett strategiskt beslut för ett antal år sedan, att bara
hålla på med naturliga hållbara byggnadsmaterial. Vi tycker att det är grunden till
att skapa friska hus.

Det finns mycket starka intressen som är emot detta och skapar ett hårt tryck
på oss och våra kollegor här i Sverige. (utomlands är det redan accepterat och vanligt).
Företag som tappar marknadsandelar när människor blir mer och mer medvetna om att
det finns alternativ isolering, samtidigt som tillgången ökar och skillnaden i pris
blir mindre och mindre.

Det senaste är att ”Swedisol”, (en branschorganisation för tillverkare av mineralull)
tycker att vi sysslar med vilseledande marknadsföring. Vi har dessutom mage att kalla
våra produkter för fördelaktiga, bl.a avseende miljö, brandsäkerhet/hälsorisker
och kostnadseffektivitet.

Så vi tänkte gå igenom de påståenden som Swedisol reagerar så starkt på.

Miljö:
Vi skriver bl.a att vår isolering är ”miljöriktig isolering”, ”miljövänliga isoleringsskivor”.

Tja, hur kan vi ha fog för så starka ord ?
Swedisol menar att sådana ospecifika, oprecisa och svepande miljöpåståenden är otillåtna.
Vi måste också precisera vilka miljöeffekter som åsyftas för att ge en rättvis totalbild.

”hållbartbyggande.com” kan man läsa att mineralull förbrukar 8 ggr mer energi vid
tillverkning än cellulosa”, och på ”Svenskttra.se” kan man läsa att om man tittar på
cellulosaisoleringens livscykelanalys (LCA) så är cellulosans fördelar mycket tydliga.
Cellulosan är också förnyelsebar.
Den höga densiteten i cellulosa bidrar till minskad egenkonvektion och mycket goda
ljuddämpande egenskaper.
Cellulosaisoleringen är också betydligt behagligare att jobba med för hantverkare.

I ”Byggnadskultur nr 1/2011”, så jämför man olika isoleringsmaterial.
De menar att man ska ha dessa fem aspekter med, när man gör en miljöbedömning av olika
isoleringsmaterials miljöpåverkan:

Råvaror:
Tillverkas isoleringen från ändliga råvaror? Av förnybara material?

Energi:
Är tillverkningen energikrävande? Hur mycket koldioxid släpps ut? Kan det återvinnas?

Kemikalier:
Finns det tillsatser för att hålla ihop isoleringen? Alla kemiska ämnen bör miljöbedömas.

Hälsofarliga egenskaper:
Vissa fiberstorlekar är hälsofarliga, en del material avger radon, andra dammar mycket.

Inomhusklimatet:
Vissa material kan genom sin tyngd och fuktbuffrande förmåga förbättra inomhusklimatet
genom att jämna ut temperatur och luftfuktighet inomhus över dygnet.

Brandsäkerhet/hälsorisker:
Vi säger att ”träfibern förkolnar på ytan medan mineralullen genast smälter och därmed
exponerar andra konstruktionsdelar för lågorna”, källa ”Hunton.se”, med flera.

Här menar Swedisol att vi ”anses spela på fara för liv och egendom”, och att vi
”misskrediterar en annan aktörs produkt”. Allt detta är självklart ”otillåtet”.

Här har Swedisol delvis rätt, så vi bör därför förklara oss bättre. Enligt ”Paroc”,
(medlem i Swedisol) så smälter glasull efter 7 minuter vid en vanlig brand, medan
stenull håller sig i 120 minuter. Paroc skriver också att densiteten för en isolerskiva
ska ha minst 28 kg/kbm för att uppfylla brandkravet i ex. EI60.
Så vi håller med om att stenull har det bästa brandmotståndet som isoleringsmaterial.

Standardiserade testmetoder återspeglar dock inte alltid materialets brandmotstånd i
praktiken. Om man riktar en flamma från en gasbrännare mot träfiberisolering (klass E)
och en motsvarande flamma mot isolering av glasull (klass A1) så visar det sig att
träfiberisoleringen förkolnar på ytan medan glasullen smälter. Glasullen försvinner då
(smälter bort) under ett brandförlopp och exponerar därmed andra konstruktionsdelar för
lågornamycket tidigare än vad träfiberisolering skulle göra. Ammoniumpolyfosfat som brandskydd
stöder förkolningsprocessen genom att förbruka syret i en händelse av brand.

Om man går in på vissa av glasulltillverkarnas hemsidor så kan man överallt läsa om deras -
”Bidrar till hög brandsäkerhet” och ”Skyddar mot brand”.
Vi förstår inte hur man kan säga så, men mer om detta senare.
Men man kan också läsa under ”Förhållanden som ska undvikas”:
När glasullen första gången upphettas över ca 150 grader kan bindemedlet utveckla irriterande
och hälsoskadliga gaser. Använd friskluftsmask om ventilation saknas.

Under rubriken ”Sönderfallstemperatur”, så står det Stabilt upp till ca 200 grader,
då bindemedlet bryts ned.


Att vissa fabrikat av mineralull har formaldehydlim som dammbindande oljor, törs vi knappt
knappt nämna(allergi- och cancerframkallande enligt Kemikalieinspektionen).

”California task force” är en organisation i USA som har undersökt brandspridningen
i konstruktioner bestående av cellulosa och mineralullsisolering. Undersökningen visade
att konstruktioner bestående av cellulosaisolering minskar brandspridningen eftersom
cellulosan inte suger åt sig någon luft och det leder till att syretillförseln under brand
minskar (Nord, 2011).

Swedisol reagerar också på att vi sprider följande text från en artikel:
-”Den största akuta hälsorisken i brandgasen är isocynater. De är 100 ggr giftigare än cyanid.
och kan orsaka astma hos en frisk person. Vi fann att mineralull avger höga halter isocynater.
Mest av alla testade produkter”


(källor är: Tommy Hertzberg, brandexpert vid Sveriges Provnings- och forskningsinstitut i Borås,
Katarina Sellius, Räddningsverket. Björn Albinsson, Räddningsverket)

Kostnadseffektivitet: Här reagerar Swedisol på följande av våra påståenden.
”Köp isolering-inte luft”, ”Vill du minska eller öka koldioxidutsläppen ?”, ”Gör ditt val till
ett bättre isolerat hus och till ett mer hållbart samhälle. Stöd förändringar som minskar
resursanvändningen”


Det är mycket större skillnad mellan olika isoleringsmaterial än vad många tror.
Redan år 2001 så uppmärksammade ”Chalmers” oss på att naturlig konvektion (egna luftrörelser som
orsakar försämrad isoleringsförmåga) startar vid en temperaturskillnad av 15 grader för glasull,
22 grader för stenull och inte alls för cellulosan. Detta medför upp till 25% högre värmeförluster.
Dessutom vid påtvingad konvektion (yttre luftrörelser) och om vindhastigheten endast är 1 m/s,
så ökar värmeförlusterna med upp till 10% för lösull med låg densitet.

Avd. för Energi-miljö och byggteknik vid Karlstad universitet har kommit fram till att:
”cellulosafibern är fördelaktigare jämfört med stenullen när det gäller att förhindra
egenkonvektion”.

Det finns mängder av rapporter från olika institutioner/energirådgivare/universitet/forskare
som ensidigt visar på stora skillnader i praktiken om hur olika isoleringsmaterial uppför sig.

I en s.k ”Heatbox” har det visat sig att glasull släpper igenom 12 ggr så mycket värme som träfiber.

I Byggnadskultur nr 4/2015 kan man läsa följande: ”Men energiförbrukningen i hus är sällan
uppmätt utan endast teoretiskt beräknad i torr laboratoriemiljö. I verkligheten blir material
fuktiga genom väderlek och kondens. Fukt leder som bekant bort värme. Fuktiga material är med
andra ord energitjuvar. I motsats till konstruktioner med täta skikt som plast, cellplast, etc.
så kan naturmaterial bli av med fukten och bli torra igen. De teoretiska beräkningarna gynnar
med andra ord moderna konstruktioner med täta, fuktanrikande skikt på bekostnad av de
traditionella husen med hygroskopiska material.”

Lars Olsson från Sveriges Provnings- och forskningsinstitut skriver i Bygg och Teknik nr 2/01:
”Konstruktionerna med cellulosa har i undersökningen visats ha lägre fukttillstånd än mineralull.
Anledningen kan vara att cellulosaisolering är lufttätare vilket innebär att materialet försvårar
fuktkonvektionen. Dessutom är materialet hygroskopiskt vilket innebär att fuktsvängningarna
dämpas och medverkar till lägre fuktnivåtoppar. Luftflödet har varit hälften så stort genom
cellulosaisoleringenskonstruktionerna som genom mineralullsisoleringskonstruktionerna”.

”Vidare kan det vara fördelaktigt att använda cellulosaisolering framför mineralullsisolering
därför att cellulosaisolering är ett betydligt lufttätare material”.

Vi menar att man ska använda isolering av hög densitet, så att man förhindrar luftströmmar
(konvektion) i isoleringen. Bra lufttäthet gör också att materialet får en hög värmekapacitet.
Därav uttrycket ”Köp isolering-inte luft”.

Koldioxidutsläpp
Inga andra traditionella byggmaterial kräver så lite energi vid framställningen som trä.
Tack vare fotosyntesen kan träd absorbera koldioxid i luften och tillsammans med vatten från jorden
bygga upp det organiska materialet trä.

Varje kubikmeter trä som ersätter andra byggmaterial minskar koldioxidutsläppen i atmosfären
med i genomsnitt 1,1 ton. Lägg därtill de 0,9 ton koldioxid som lagras i träet, så sparar varje
kubikmeter trä sammanlagt 2 ton koldioxid.

Denna typ av koldioxid kallas biogen och ingår redan i atmosfärens kolkretslopp.
Fossil koldioxid som tillför ny koldioxid till atmosfären och på så sätt skapar ett överskott
och påverkar klimatet negativt är något helt annat. (Svenskt trä)

Vid tillverkning av ex. stenull så är koldioxidutsläppen hela 1200 gram/kg stenull.
Det är 50 ggr mer växthusgaser än framställningen av t.ex. Linullsskivor.

Det är därför vi ställer oss frågan ”Vill du minska eller öka koldioxidutsläppen?” och uppmanar
Er att –”Gör ditt val till ett hållbarare samhälle. Stöd förändringar som minskar resursanvändningen”.
Men tråkigt nog, så finns det folk och organisationer som tycker annat.

”Enligt en multikriterieanalys är cellulosafiber baserat på returpapper sammantaget mer
fördelaktigt än mineralull, trots prisskillnaderna. De olika faktorer som räknas in är
energianvändning, miljöpåverkan, arbetsmiljö, kostnad och tidsanvändning”. (Pettersson, 2010)

”Av energin som går åt vid framställning av den nytillverkade träfiberisoleringen kommer minst
93% av energin från förnyelsebara källor som biomassa och vattenkraft”.
(Hållbara hem, Slöjd och byggnadsvård, 2013)

”Mineralull dominerar helt som isoleringsmaterial i Sverige. Marknadsföring och effektiv
lobbyverksamhet har gjort det möjligt att nå blivande arkitekter och ingenjörer med vinklad
information om mineralullsisolering.

Tillverkningsprocessen för mineralull är energikrävande och utgår från ”glas” eller ”sten”.
Resultatet är tunna långa fibrer. För att undvika obehag och hälsorisker, behandlas fibrerna med
fenolhartser. Dessa tillverkas av formaldehyder och fenol. Båda anses hälsovådliga. Vid
fasadtemperaturer på 50° eller högre, vilket lätt uppnås sommartid, tränger gaser in i byggnaden
och bidrar till en ohälsosam inomhusmiljö. De boende kan få problem med irriterade luftvägar
och astma.

När mineralullen blir fuktig försämras isolerförmågan drastiskt. En av tillverkarna säger så här:
”Produkten är diffusionsöppen och tar inte upp fukt från luften. Har vatten kommit in i
isoleringen torkar denna ut, om den lagras torrt och luftigt. Produkten återfår då sin
ursprungliga isolerförmåga.” Vad de inte berättar är att isolerförmågan i konstruktionen
försämras när vattenånga från bostaden kondenserar i isoleringen eller när regnvatten tränger
in genom alla ofrånkomliga brister i fasaden. Därigenom hålls isoleringen mer eller mindre
uppfuktad under stora delar av den kalla årstiden. Alltså när isolerbehovet är som störst.

Illusionen om mineralullens förträfflighet skapas till stor del av SP:s (Sveriges Tekniska
Forskningsinstitut) och myndigheternas modeller för beräkning av isolerförmågan.
Beräkningarna utgår från torra material och att mineralullen är skyddad från luftrörelser.
I praktiken innebär det att den verkliga isolerförmågan hos mineralull endast undantagsvis har
samma värde som det teoretiskt framräknade. Därutöver finns risk för uppkomst av mögel i
isolermaterialet och röta i träreglarna, vilket de så kallade ”enstegstätade” putsfasaderna
tydligt visat.

Fibrer av ull, lin, hampa och cellulosa är exempel på hygroskopiska material som tar upp och
avger fukt beroende på den omgivande luftens fuktighet. Till skillnad från mineralullen förblir
isolerförmågan hos dessa fibrer tillräcklig, oavsett fukthalt. Förklaringen ligger i att naturfibrerna,
till skillnad från mineralullen, har en fuktreglerande cellstruktur. Fuktig mineralullsisolering
innebär högre uppvärmningskostnader vilket de boende får betala. Det går åt mer energi att
ärma upp våra bostäder, vilket bidrar till ökade utsläpp av koldioxid och försämrad miljö.

Med stöd av bland andra SP och Boverket hävdar mineralullstillverkarna att ökade isolertjocklekar
minskar energiförbrukningen och mildrar klimatförsämringen. Vi hävdar att det är en bluff.
Mineralull är ingen generell problemlösare för byggnadsisolering. Det är ett hälsovådligt och
energikrävande isoleringsmaterial som snarare bidrar till ökad energiförbrukning och
förvärrad klimatpåverkan. (ur Byggnadskultur nr 2/2011)

Slutord:
Sveriges regering har gett Boverket tydliga uppdrag på att fokus ska ligga på hållbart byggande.

”Energieffektiviserande renovering och energieffektivt byggande med användning av hållbara
material och låg klimatpåverkan ur ett livscykelperspektiv”.

”Vi ska öka kunskapen inom bygg och fastighetssektorn om hur byggnader påverkar klimatet under
hela sin livscykel samt hur valet av konstruktion kan bidra till minskade koldioxidutsläpp”.

”I dag tillbringar de flesta av oss större delen av vår tid inomhus och det ska naturligtvis inte vara
någon hälsorisk. Nu förstärker vi arbetet med att skapa bättre inomhusmiljö och säkrare hus”.

”Det är viktigt att rätt byggmetoder och byggmaterial väljs”.

Allt detta är citat från Bostadsminister Peter Eriksson.
Det finns ju en anledning till att han väljer att formulera sig så. Vi tolkar det som så, att
han inte är fullt nöjd med hur det ser ut för tillfället med dagens byggtekniska lösningar och
dess materialval.

Vi och våra kollegor har ju en annan uppfattning än Swedisol om hur vi ska uppfylla dessa mål.

Det är upp till var och en att informera byggintresserade om olika materialval, med dess för- och
nackdelar på ett sakligt sätt. Vi tycker inte om när organisationer försöker styra marknaden
med ensidig information och lobbying, bara för egen största möjliga ekonomiska vinning.

Fortsättning följer där vi kommer att gå igenom Swedisols egna argument och dess
marknadsföring, om varför man (enligt dem) ska välja mineralull som isoleringsmaterial.
Vi tar upp sanningar och myter om mineralullens beskaffenhet.